måndag 28 augusti 2017

Broccoli, kronärtskocka och det sämsta sommarvädret sedan 1862

Jag provar en ny grönsak varje år och i år har turen kommit till broccoli. För att slippa onödigt mycket problem med larver och kålfjärilar så valde jag att odla dem i kruka i växthuset. Några larver har jag haft, men det har inte varit något större angrepp så det har fungerat fint.


Det har varit en långsam process tycker jag, kanske har jag gjort helt fel, och först nu har det börjat bildas en broccoli på en av plantorna. Men jag är glad för det lilla och ser fram emot att få äta upp den. Hihi! Hur gör man för att få njuta av dem tidigare på säsongen? Hur gör ni andra?

I en av pallkragarna har jag fyra kronärtskockor av sorten "Violet de Provence". Hittills har jag skördat en och inom kort kan jag plocka in ytterligare en till lunch eller middag. Det ser jag fram emot för det här var en väldigt smakrik och god skocka.


Jag tänker försöka övervintra dem i pallkragen genom att ösa på med löv som täckning. Jag har provat mängder med olika övervintringsmetoder och har aldrig lyckats med någon. Så den här gången tänker jag prova med löv. På Sofiero odlar de "Herrgård" och täcker dem med löv under vintersäsongen. "Herrgård" ska visserligen vara mer härdig... Tja, vi får se hur det går.


I pergolan blommar två klematis. De är fina båda två, men jag tycker lite extra mycket om den här nedan eftersom det är ett rotskott från mina föräldrars trädgård. Växter med en historia betyder alltid lite extra, eller hur?


Maken läste just högt ur tidningen OMNI "Den gångna sommaren har varit den sämsta på 155 år enligt smhi." Det har tydligen inte varit sämre sommarvärme sedan 1862. Wow. Tja, då har vi haft rätt att gnälla lite. Visserligen tycker jag att dagarna har varit helt ok, men jag har verkligen saknat de fina sommarkvällarna. Endast två gånger har vi suttit ute och ätit middag. Tänk så olika det kan vara! Låt oss hoppas att det dröjer 155 år till nästa dåliga sommar. Hihi!

lördag 26 augusti 2017

Sofiero och Monty Don

Idag besökte jag Den stora trädgårdsfesten på Sofiero tillsammans med min mor och syster. Det var visserligen molnigt, men regnet höll sig borta och det var i stort sett vindstilla. Kort sagt - en helt perfekt trädgårdsdag.

Naturligtvis fanns det mycket att se, men jag kunde inte låta bli att tycka att det borde ha funnits ännu fler inspirationsträdgårdar. Nåja, de som fanns bjöd på vacker blomning.


Jag fastnade för en hel del saker. Bl a den här fantastiska gula cykeln vars korg var överfull med färgsprakande växter. På sadeln fanns ett knippe rabarber tillsammans med en handskriven lapp: "Någon har lagt rabarber på min cykel." Jag är en väldigt lättroad madam, så den skrattade jag gott åt.


En sån här klänning hade jag verkligen kunnat tänka mig! Tänk att svassa runt i den i trädgården en lördagseftermiddag. Kanske med ett glas vitt vin i handen?
 

Slottstrappan var dekorerad med gladiolus och dahlia. Otroligt vackert och väldigt smakfullt.
 

På trädgårdsscenen var det full aktivitet. Bl a lyssnade vi till Peter Englander som pratade om vädret och medelhavsväxter. Underhållande kille det där, och jag lärde mig nog en hel del.

Dagens stora höjdpunkt var utan tvekan Monty Don som höll en hel timmes föreläsning på scenen om sin kärlek till trädgården. Otroligt bra och inspirerande. Vi hamnade längst fram och kunde njuta riktigt mycket av hans framträdande.


Hädanefter ska jag göra precis som Monty - titta en stund på min trädgård en liten stund varje morgon och försöka se den som om det vore första gången. På så sätt lär man känna sin trädgård på ett djupare plan.

Bilden är tagen av min syster


Efter framträdandet smet vi lite närmare och tog några närbilder på vår stora idol Monty. Men nä, det blev inga selfies. Mina barn tycker att jag fegade ur, men ärligt talat är jag nöjd så här. Det räcker att ha stått en meter ifrån. Hihi!

torsdag 10 augusti 2017

Sköldis hälsar


Vår allra största sköldpadda har legat uppe på stenstranden i flera dagar. Vi vet inte riktigt varför, men hon lapar sol så fort det finns chans. Medan hon är uppe så passar vi på att ta en närmare titt på henne.


Det här är en gulbukad vattensköldpadda. Hon är ca 30 cm över skalet och är därmed den största i vår damm. Något namn har hon inte fått, så jag brukar fantasilöst dra till med "Hej på dig Sköldis" när jag ser henne. Lite roligare namn än så tycker jag visserligen att hon är värd, men det har liksom inte blivit av.


Hon har bott hos oss två somrar och vi håller tummarna för att hon trivs och vill stanna länge till. Å andra sidan vet vi inte hur gammal hon är och sköldpaddor som lever året runt ute lever kortare än de som får plaska runt inomhus i ett akvarium. Fast för mig är det viktigare att hon har gott om plats att simma på och mängder med frodig grönska att gömma sig i. Det känns mer värdigt på något sätt tycker jag. Så hade i alla fall jag velat ha det om jag var sköldpadda.


Ha en härlig kväll och en riktigt go helg!

lördag 5 augusti 2017

Så här i Pride-tider

Jag är inte en sån person som är ute och flaggar och paraderar, men jag tror på kärlek. Kärlek på lika villkor för alla inblandade ska det vara förstås, bara alla är lyckliga. Det är genom kärlek och goda handlingar man kan förändra världen. Tror jag alltså. Här nedan kommer en liten bildkavalkad från vackra och stolta växter i vår trädgård. Dagen till ära i pride-färgerna.


Den här underbara vindsnurran får stå för min åsikt den här helgen.








Må väl därute och ta hand om er!